Just hemkommen från målarkursen.
Det är en sorglig historia som jag inte tänker orda mera om just nu.
Däremot har jag blivit besiktigad vid arbetshälsovården i dag och det var desto intressantare. En mycket härlig och glad person som tog emot mej och hon var ungefär lika pratglad som jag så det tog oss nästan 1,5 timme att gå igenom mej.
Jag ser och hör bra och har lungor stora som ballonger. Alla labbprov var fina och kolesterolet kan inte bli bättre än så här trots att jag häver i mej två stekta ägg om mornarna. Alltså påpekade jag att jag är som på det 17:de året om man ser till slutresultaten och hon var nästan med på att hålla med.
Men det finns ju alltid ett men. Min vikt.
Enligt det supersäkra BMI lider jag av lätt övervikt och det har alltid varit samma sak. Tror jag led av lätt övervikt redan vid födseln.
Den dag jag ligger på anstalt med Altzheimers och nån vänlig sköterska kommer fram till mej och frågar: Kommer du ihåg vad du heter i dag då? -Lätt övervikt kommer jag garanterat att svara då, så förknippat är de orden med mej.
Klart jag vet att det är för många kilon men BMI tabellen kan de ta och stoppa upp där bak, det sa jag också åt henne. Jag har fått min benstomme mätt och den är stabil som en fura i skogen så den väger i sej en hel del.
Att jag har höfter som kunde bära upp böcker vet jag också men hellre kurviga och kvinnliga former än nån planka som mera ser ut att ha förvirrat sej från nån brädgård. Ni ser att jag kommer igång när det gäller mina kilon. Mina kilon och de bär jag själv och jag är ju ändå som på det 17:de året, så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar