En sån vacker dag vi haft.
Synd bara att man måste vara på jobb just som solen visar sej. Men jag hade bråttom med att komma ut med hunden när vi kom hem och hann få en rejäl dos av det vackra vädret.
Så jag njöt när vi kom ut mitt i ingenstans och det var tyst och stilla och solen sken. Lekte med Zeb en lång stund med att kasta snö åt honom och han kravlade på i den djupa snön och svansen gick av och an och han blev aldrig trött. Själv hade jag velat lägga mej i snön och göra snöänglar och sen bara ligga och kisa mot solen. Barnsligt men nog hade det varit roligt. Men man ska akta sej för när man tror man är ensam kan det mitt i allt dyka upp nån annan.
Som tex för ett par år sen när jag var ute i skogen med Zeb och fick pissbrått. Ja vad gör man då? nöden har ingen lag och jag satte mej i närmsta buskage. Det var sen med nöd och näppe jag hann dra upp byxorna när jag hörde hur det knakade till mellan tallarna och ut kommer svärfar med röjningssågen i högsta hugg. Då var det bara att vissla och se glad ut. Tur att jag hann få det undanstökat, det är ju inte så att avsluta mitt i när man väl kommit igång.
Målningen är klar så här långt och ska nog visas och godkännas av lärarinnan ännu men visar den här nu i alla fall. Redan ser jag små justeringar som ska göras men tar det efterhand. Bra att ha framme målningar en tid efter att man gjort dem så ser man dem varje dag och alltid ser man nåt som ska ändras på eller göra bättre på nästa målning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar