Trotsa kylan

Vaknade till hosta och underligt tung i bröstet.
Inget konstigt med det, man behöver inte vara professor för att fatta att så skulle ske efter den här veckan. Började med att elda i spisen och Zeb och jag satt en lång stund och myste framför brasan med en stor balja kaffe.
Utetemperaturen visade ca -30 och för att ignorera det surfade jag runt på sidor om Prag och drömde mej bort till våren.

Det har varit ett fantastiskt ljus nu på dagarna när vi kommit hem men lusten att ge sej ut och fotografera har varit långt borta. Men jag hade det i planerna till idag och då var förstås inte solen lika klar och vacker men jag lät inte det hindra mej. Tog mej till broarna och det var fruktansvärt kallt och fingrarna stelnade på momangen men några bilder hann jag få. Ån är fylld till mera än bredden och träd står i vattnet.

Måste också här hemma fånga de vackra kristallerna på växterna. Trots att det är obarmhärtigt kallt är naturen så vacker just nu och om man inte kan vara ute så är det ett skådespel också genom fönsterrutan.

Runebergstårtor bakades på eftermiddagen så vi får vältra oss i fett och onyttigheter både idag och i morgon. Efteråt kände jag i kroppen att nu är det inte som det ska vara för tröttheten övermannade mej och kroppen kändes öm överallt. Sov så en stund med Zeb som värmekälla på magen. Få nu se var detta slutar.

Den här bilden blir jag alldeles varm inombords av. Två kompisar i snön.

Resten av dagen har jag gått och småplockat och rett upp i garderobar. De är överfulla av diverse skräp och mest av allt tavelramar som jag slarvat på mej när de sålts billigare. Just nu känner jag en irritation över att vi har så lite utrymme. Vill ha ett rum där jag får breda ut mina målningar, ramar och göra en hel vägg till en fotovägg över mina favoritbilder. Ett rum där det inte behöver plockas undan hela tiden och där jag kan dyka ner i virrvarret om så bara för några minuter. Kanske en dag.