Och det hände vid den tiden.
När inga mobiltelefoner fanns och gubben och svärfar avverkade i en skog någonstans långt borta.
Jag var havande och skulle föda och enda alternativet var att svärmor skjutsade, absolut inget fel i det men hey hur roligt hade det nu varit om jag gastat och brölat hela vägen till stan? Men jag knep käft.
Så kom då gubben och jag födde vår förstfödde son, som blev lindad och lagt i pappas famn eftersom föderskan hamnade till operationsavdelningen.
I dag har det gått 21 år sen dess och det lilla gossebarnet har växt upp till en man med fina värderingar och ett stort varmt hjärta.
Akvarellen av sonen har gammelfaster Ruth gjort.
Fina och kärleksfulla ord. Och fy på sig faster som inte hörde av sig på rätta dan. Måste åtgärdas.
SvaraRaderaFaster håller kanske på att bli gammal? Nånej,man kan inte hålla reda på alla och han är så stor nu att spänningen är borta :)
Radera