Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

fredag 7 december 2012

En sån fredag


Vi har haft en ledig dag och hälften av den har spenderats i Kokkola (förvånad någon?)
Visste redan igår att jag skulle gå bananas i butikerna, sån känsla hade jag. Har inte handlat nåt i klädväg åt mej på flera månader och förr eller senare ramlar helt enkelt nåt över en som skriker köp mej, köp mej!
Det första var en väska som jag absolut inte var ute efter. Men den var så fin så klockorna stannade. I flera färger med träsmycke och guldkedja. Och efter att ha dreglat en stund över den kom förnuftet tillbaka och jag fattade själv att jag skulle ha väldigt lite användning för den. Men jag hade också fått syn på en röd karamell som var nedsatt till halva priset och den hämtade jag upp senare.
Ni förstår, kvinnfolk kan aldrig ha för många väskor.
Så snurrade jag i klädvinglor och plötsligt fanns där en stickad tunika som det gott och väl kunnat stå mitt namn på. Är det inte konstigt? Ibland hittar man ingenting eller inget passar. Nu hade jag tre favoriter med mej i provhytten och allt satt som det skulle. Men tunikan var den som fick följa mej hem. Ska ha den under julen med leggings, jag som ingen leggingsmänniska är med ben stora och knotiga som tallar. Men hur som helst.
Barnsligt förtjust över mina inköp som jag var måste jag naturligtvis gå mannegäng här hemma och svinga min väska och mina ben. Så kom de ångestfyllda frågorna, ser jag fet ut? kan jag visa mina ben så här?blablablaaa...
Sonen sökte snabbt fram Legs med ZZ Top på youtube och jag tänkte dö av skratt. Om det var för att göra narr av mej eller uppmuntra mej vet jag inte, huvudsaken var att jag hittade modet att svinga mina ben lite till.
Lyssna HÄR ni som vill minnas det ljuva 80 talet.


Zeb och jag har en förtrolig pratstund.


Så lite kärlek på det.

1 kommentar: