Hittade ett exakt på dagen 2 år gammalt foto av Zeb och blev att stirra på de där ögonen. Hans ögon alltså, de hypnotiserar mej och jag faller pladask.
I kväll satt vi och gosade i soffan och jag lät fingrarna gå genom hans päls. Kände nåt skarpt och grävde mej fram till skinnet. Såg precis ut som en fästning och jag hann tänka att han har haft den där länge. Men så börjar varelsen spreta med sina ben och jag skriker till. Patrik kommer springande med dammtrasan i högsta hugg (han julstädar minsann sitt rum) och han tror att Zeb fått ett anfall. Jag förklarar läget medan jag står och hoppar jämfota klösandes mej över hela kroppen. Fy tusan vad det kröp överallt kändes det som.
När jag kommit till sans tog jag stålkammen och kammade igenom hans päls och krypet landade på golvet. En älgfluga var det, fy farao vad äckligt. Är de igång ännu frågar jag mej? Ska de inte ha tuppat av efter att vi nu haft ordentliga minusgrader. Eller har den här flugan levt och haft det varmt och mysigt i hans päls. Patrik började dilla om att den säkert lagt ägg och sånt. Men då bad jag honom knipa igen och återgå till dammtorkningen.
Älgfluga i december?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar