Jag hann liksom aldrig ta tag i mitt arbete i dag förrän jag hade kört en trästicka grov som ett vedträ in i handryggen på mej. Långt in över knogarna, dessutom med en krök, det ska va med finess förstår ni. Jag tänkte att det här slutar aldrig väl och såg mej liggandes på bår medan de fick skära upp hela handen. Men jag har ju den välsignade gubben bara om hörnet och när jag på svajande ben gick för att leta reda på en pincett ropade jag på honom på samma gång. Paaappp!
Gubben han kom till undsättning och tyckte säkert jag var lite onödigt ifrån mej. Först opererade vi lite med en nål och sen fick vi tag i ändan av stickan och gubben drog försiktigt ut vedträet. Nu var han inte säker på om han fick hela stickan men det lär ska visa sej.
Vet ni hur fantastiskt det är att han den där kära gubben till hands när man själv blir så där klen och svag. Han fanns också där när jag var med fingret mellan punktsvetsen och blodet rann.
Själv fick jag sitta bredvid honom på betonggolvet när han rasat med stegen. Ja det ha varit ett av varje.
Nu var det inte nog med det här utan vi gjorde en sådan där torsdagträff i kväll igen. Same procedure you know. I omklädningsrummet när jag skulle dra skjortan på mej drämde jag min redan skadade hand i nyckeln som satt i skåpet bredvid. Vilken tur att jag var ensam för mitt ovårdade språk medan jag såg stjärnor av smärta var inte ämnat för denna världen. Handen slog blå direkt och nu är den dessutom svullen. Jag blir tokig.
Stickan som drogs ut.
Nå nee, skoja bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar