Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

torsdag 6 september 2012

Glädjeämnen i vardagen


Förr eller senare måste man ändå landa tillbaka i verkligheten och vardagliga ting.
Men det fina med nya upplevelser är att de alltid finns där att gripa tag i när man känner för det.
Dagen är kall. Kallt här inne och kallt där ute. Vinden söker sej innanför kläderna och jag huttrar varje gång jag hamnar på utsidan. Sitter nu med fleecejacka och kör in värme i elementen.
Suckar över min telefon som återigen håller på att ge upp kontraktet med mej. I en veckas tid har den bråkat och jag har flera gånger påpekat åt gubben att den har nåt fel och han har mest mumlat som svar tillbaka. I går kväll sent ringde han mej från torkrian (tröskning på gång) och när jag svarade var det som en hop kinagubbar skulle haft körövning i örat på mej. Så han ringde på den väggfasta och konstaterade att din telefon har nog nåt fel! Nå jååå... har jag kanske inte påpekat det nu några gånger. Undrar om det inte blir min sista Nokia.
Syrenhortensian är som allra vackrast nu och står där ute i ett hörn där ingen mera sitter och njuter. Så jag plockar in kvistar som för att ta det sista ur sommaren. Min farmor fick en bukett igår att ha på sitt bord i vardagsrummet. De ljusa blommorna gör att hon kanske ser dem lite.
Har bytt gardiner i köket, mera ombonat står på listan. Tvättat fönstren på insidan med vad hjälper det när de är som skitigast på utsidan. Men har man svårt att gå i trappor står man heller inte på nån stege så det blir att blunda ett tag framöver. Men kvistarna i vasen gläder hur som helst.
Andra små glädjeämnen är att äldsta sonen förkovrar sej i snickeriets underbara värld från och med nästa vecka i form av kvällsstudier. Och den yngre har fått praktikplats och nästan lov om arbete på höstlovet. De skulle först se om han duger till nåt :)
Det verkar ordna sej till det bästa för dem så vad gör det att mitt knä sviker mej eller om det är körövning i min telefon.
Blir så glad att höra av folk att de läser min blogg, gillar det jag skriver eller tycker om mina bilder. Vare sej jag får höra det direkt eller via någon annan så ska ni veta att det värmer. Först och främst skriver jag för min egen skull men det är oerhört roligt att höra att folk gillar det man gör. Stort tack till er.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar