... att kunna ta längre och längre promenader.
Nu snackar vi ca 2,5 kilometer som blev dagens. Inte mycket kanske ni tycker men går vi tillbaka ett par veckor kunde tanken på att jag skulle gå till postlådan några tiotalsmeter från huset ge mej ångest.
Känslan av att knät "halkar" åt sidan är ingen härlig känsla.
I fredags när jag tyckte det var som bäst skulle jag ut med hunden och han i sin iver knuffade till mitt knä med sin kroppshydda så det vek knät bakåt. Då låg jag och ålvade åt det en stund på sängen, kände att det blev styvare men vi tog oss ut ändå. I går fastnade jag med foten i trälava som de har potatisarna på vid Prisma och det vred knät förstås. När skulle man annars fasta med foten liksom, så typiskt mej. Så faktiskt satt jag med ispåse i går kväll när jag stickade och tittade på tv. Lite mera svullet nu men så har jag varit igång rätt mycket i helgen. I går var jag till skogs för att plocka kottar till årets julpyssel och det var nu kanske inte det bästa. Men jösses hur jag njuter av att kunna vara igång igen.
September börjar ha gjort sitt och inte fick vi många vackra höstdagar som jag väntat på. Men oktober kan ju faktiskt överraska oss ännu. Jag har i alla fall börjat ställa mej för kallare tider och beställt rejäla vinterskor från zalando. Märket rieker gjorde intryck både på mej och mina fötter efter att jag köpt såna till Pragresan så nu kör jag på samma märke till vinterskorna. Hoppas nu bara de passar när de sen kommer.
Goa mamma kom på snabbvisit i dag så vi fick anledning att äta äppelpaj med vaniljsås-igen. Annars softar vi mest, så otroligt skönt med lugna söndagar. Att ladda batterierna för ny vecka och ny månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar