På morgonpromenad

Zeb och jag trotsade vädret och onda knän och tog oss en rejäl morgonpromenad.
I går hade Zeb en demonstrationsdag för att visa oss att det här går han inte med på längre. Är man hund ska det vara dagliga promenader och inget småfjollande nu som då. När jag gick om honom där i dörröppningen öppnade han lite på ena ögat bara för att kolla reaktionen.Kom inte och säj att hundar är dumma.
Luften var ljummen så det lätta regnet som föll störde oss inte nämnvärt. Underbart att vara ute och röra på sej i skog och mark trots att vi nu får hålla oss till stadiga vägar och i lugn jämn takt.

Så efter att ha suttit nästan en halv timme i telefonkö med skrällande pianomusik i örat så att jag nätt och jämt höll mej från att dunka huvudet i bordet av ren frustration och nervsläpp fick jag så en läkartid. Jösses hur glad blir man inte åt en läkartid i dessa dagar. T.o.m till läkaren som trodde jag var Eriks flickvän fick jag till och honom gillar jag. Inte bara för att han tyckte jag såg ut som en flickvän utan för att jag har förtroende för honom, glad, äldre och vis som han är (eller verkar åtminstone). Äntligen rör det på sej.

Har bakat en äppelkaka till kaffet när gubben kommer hem för att ev. plocka nån poäng och få ut honom på några roligheter. Få nu se om det lyckas.