Terapi

Efter den där kaffekoppen började faktiskt mitt humör lätta, och dagen blev inte så tokig trots allt.
Jag hittade några tygtrasor att hänga i fönstren som jag dessutom blev riktigt nöjd med. Tror att det är gardinerna jag brukar ha i köket till jul (enkla vita) som nu hänger i vårt sovrum men det problemet skjuter vi på nån månad ännu.
Så gjorde jag en äppelpaj som jag dränkte i vaniljsås till dagens tredje balja kaffe och det var som bomull runt mitt hjärta och jag kom på mej själv med att skratta högt och bröla i takt med några bluesdängor som spelades. Tänk så det kan gå.
Men min verkliga terapi har nog varit ritblocket och den svarta pennan. Det här med att zentangla har blivit som en drog och det är så fantastiskt roligt. Det var den här bilden jag frammanade i hjärnan under gårdagens arbetspass och sent i går kväll skissade jag upp den. Så i dag mellan varven har jag fyllt fält efter fält.
Ungdomarna har gett sej ut på vift och gubben sa att nu är det bara att vänta på Vem vill bli miljonär på tv. Så här sitter vi som ett äkta pensionärspar en lördagkväll. Yesss!