Har stigit upp med fel fot.
Varför är vissa dagar helt eländiga? Fast de i själva verket inte är det.
Men den där känslan av att befinna sej i nån sorts dimma. När inget händer och man är sur över det mesta. När man inte hittar gardiner att sätta upp när man tänkt byta. Sen när har jag så lite gardiner?
Så surar jag över det och mina lortiga tapeter och öser det mesta av gallan över andra. Varför?
Borde istället vara så oändligt tacksam, att ha alla samlade under samma tak. Att vi är friska (någotsånär, jag har ju alltid nåt på gång) Tydligen ska det vara svårt att fatta ändå.
I dag borde jag dra täcket över huvudet och stanna där till kvällen. Eller så tar jag mej själv i kragen och helt enkelt tar tag i dagen. En kaffe kunde kanske vara en bra start.
Det är ganska normalt att dessa dagar tyvärr kommer ibland...men tänk som så att vad bra att de dagarna kommer, så man andra dagar verkligen kan känna tacksamhet. Man måste tillåta sig "skitdagar" och bara vara sur och arg emellanåt...vi är bara människor!:)Knappast blev du nu gladare, men lite faktasanning bara!:)
SvaraRaderaDet är nog så att vi helt enkelt får ta dessa dagar.Men när det går ut över oskyldiga känns det ännu surare.Som tur var gick det om :)
Radera