Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

fredag 31 augusti 2018

Allt på en gång


Åh vad jag har längtat till fredagen.
Fast veckan har gått bra tack vare det underbara gäng jag arbetar med. Vi håller liksom upp humöret på varandra, peppar och hejar på den som är trött. Jag har hittat nya fantastiska poddar om inredning som ligger mej varmt om hjärtat men också hört på gripande livshistorier. Att lyssna på nåt som berör gör att tiden går fort.


Som sagt allt var frid och fröjd och jag var pepp på att ta helg. Har haft hand om köket och kaffekokandet denna vecka och hade bråttom sista kaffepausen för där nere i hallen rasslade min maskin på för fullt och fyllde banan där jag skulle stansa hål.
Öppnade kaffeautomaten och skulle tömma filterlådan och tänkte dra baklänges. Det var kaffesump överallt inne i maskinen, tror inte jag sett nåt liknande förut. Det var bara att lossa alla tänkbara delar och putsa febrilt.
Nå jag kom mej ner och hann arbeta ikapp mej där. Klockan närmade sej 15 och jag släppte det sista röret i bockmaskinen för att sedan stänga ner. Nåt skiter sej fullständigt och jag hinner trycka på stoppknappen. Får hojta åt montören och han stackarn som också tänkt sluta för dagen får klia sej i huvudet en bra stund. Det hänger nämligen lite lösa trådar...
Jag fick åka hem men vet inte om det är fixat till måndag, men än är det långt dit.


Vi åker hemåt glada i hågen gubben och jag.
Lyssnar på radion och konstaterar att det är nåt irriterande bakgrundsljud de har fått med i inspelningen. Tills vi kommer på att det är vår bil som låter.
Vi har en skruv rakt in i ena framdäcket. Nu börjar vi snacka fredagsfeelis.
Det slutade bra i alla fall. Gubben åkte till däckfirma med däcket under armen och fick det lappat.


Slutet gott, allting gott.
Det blev lite prövningar augustis sista dag, men småsaker ändå när man tänker efter.
Nu har jag en liten lurvig vid mina fötter som blivit lovad en kvällspromenad och jag tänker hålla vad jag lovat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar